Jag tar en kvällspromenad i strilande höstregn. Det är bäcksvart ute och i mina hörlurar ekar musiken. Allt för att stänga ute tankarna som stormar. Som vanligt slutar det med att jag sätter mig på den takklädda bryggan i kärleksviken i skydd från regnet. Både vattnet och himlen är svart, men man kan ändå urskilja former och se rörelser. En bit bort kan man ana dimma och regnet skapar små ringar på vattnet. Det är väldigt vackert men även sorgset.