Nu åker jag till Paris. Blir borta till på söndag. Kommer ha internet och dator men vi får se om jag kommer hinna blogga.

Provade på lite med fimoleran jag fick i födelsedagspresent av mina småbröder.

Det var andra gången i mitt liv jag använde den, så jag är lite av en nybörjare, men jag blev rätt så nöjd.

Jag hoppas det var värt väntan - nu är den till slut klar. Jag har spenderat halva min helg med att göra denna ritvideo och teckning. Jag gjorde om en gammal teckning i ett större format. Jag vet att videon blev rätt så lång, men det var svårt att korta ner den mer än såhär. Från fem timmar till nio minuter. Men nu har jag med hjälp av pappa byggt upp en ställning så jag har kunnat filma med min systemkamera istället för med min webcam.

 

Kolla helst på den i högsta kvalitét!

 

Resultatet:

Det händer mycket just nu, men inget jag känner att jag vill dela med mig av här. Så det blir en tystnad.

Jag lägger mig i det frostnypta gräset efter en cykeltur runt sjön i mörkret. Tidigare har jag alltid älskat att kolla på natthimlen, den är ju så vacker, men nu blir jag mest bara skrämd. Jag är så liten. Så obetydlig.
~

Jag går över cykelbron i motljus. Solen står lågt och hamnar i mitten av mitt synfält. I mina hörlurar ekar låten Sjukhus av Kent. Jocke Berg sjunger "Jag går ensam in i ljuset" och jag kisar med ögonen så jag inte längre kan urskilja konturerna och föreställer mig att jag går in i ljuset.

~

En fredagskväll sitter jag bredvid pappa på akuten och spelar wordfeud i väntan. Vi skrattar och skämtar mitt i det stora allvaret. Det är ju lättare så.

Kollar upp mot natthinlen och känner mig liten.

Jag tar en kvällspromenad i strilande höstregn. Det är bäcksvart ute och i mina hörlurar ekar musiken. Allt för att stänga ute tankarna som stormar. Som vanligt slutar det med att jag sätter mig på den takklädda bryggan i kärleksviken i skydd från regnet. Både vattnet och himlen är svart, men man kan ändå urskilja former och se rörelser. En bit bort kan man ana dimma och regnet skapar små ringar på vattnet. Det är väldigt vackert men även sorgset.

Under "kategorier" i min menyrad finner du en länk till ett inlägg där jag skrev om allt mitt ritmaterial (skrev detta inlägg på min förra blogg)

Jag går runt på stan med några gamla klasskompisar utan att göra något speciellt. Vi pratar och skrattar. Jag känner för första gången sedan vi gick ut nian att jag verkligen saknar dem. Även om jag gillar min nya klass otroligt mycket.