<3
åh :( jag har inte haft någon aning om att du gått igenom det här. Jag har snappat upp lite på sistone men ifall du vill så finns jag och andra här för att prata. Det känns lite klyschigt att skriva men det är sant. Inget tvång dock, jag vet att det kan kännas jobbigt att prata med :/ ps: jag tycker inte du tar det hårdare än du borde, försök undvik sådana tankar för det du känner är det du känner och det finns inga begränsningar för vad du har tillåtelse att tycka och tänka.
Saknar henne så mycket. Men sorg ska göra ont, annars fanns det inget värde i det som försvann. Och jag vet att Melinda är så stolt över dig och allt som du har åstadkommit. Att fortsätta leva.
En riktigt underbar formulering, tycker jag. Har gått igenom samma sak, och det var hemskt. Men att sorgperioden varar ungefär ett år stämmer faktiskt. Jag kommer absolut aldrig glömma denna fantastiska människa jag saknar, men med tiden har jag lärt mig att acceptera att det är såhär det är just nu, och jag kan inte göra något åt det. Ett råd jag kan ge dig är att fokusera på glada minnen, händelser och upplevelser, inte på just själva saknaden. ~Vissa människors vägar är gjorda för att korsa varandra, men inte följas åt för evigt~ Ta hand om dig.
känn aldrig skuld för dina känslor eller funderingar, ebba.
jag finns här, bara så att du vet.
vad har hänt? :(
någon nära som gått bort, typ genom självmord eller?:/ någon på gsm?