Strax före klockan tre stod jag och
Kajsa utanför kafe station och väntade på
Jenni och
Saga. Då de hade kommit slog vi oss ned inne på kaféet. Vi satt där i kanske en halvtimme och bara pratade och skrattade. Det kändes verkligen inte som att det var första gången jag träffade Jenni, även om vi tidigare bara känt varandra över nätet.
Sen begav vi oss i alla fall ut på stan och strövade runt tills vi till slut satte oss bland de gulröda löven i rådhusparken. Vi satt och pratade och hade kul.
Jag klädde Kajsas hår med fina höstlöv. Vi blåste såpbubblor och folk blev irriterade på oss för att vi var så högljudda, vilket om något gjorde oss ännu mer högljudda.
Efter någon timme i parken, då mörkret börjat falla, tog vi bussen hem till mig där vi tillagade en ofantligt god pastasallad. Vi tog med den och en massa filtar till äventyrslekparken och satt i skenet av en lyktstolpe och åt middag.
Efter ett tag gick vi hem till mig igen och Jenni åkte hem. Saga stannade kvar över natten (och Kajsa så klart, som bor hos mig medan hon är här i Umeå) och vi somnade vid klockan 4 efter många skratt.
Det är fascinerande hur någon kan lysa upp ens vardag på det sätt Kajsa gör för mig. Mina dagar blir så mycket mer händelserika och ljusa då hon är här. Det blir en sådan kontrast mot min annars så trista, färglösa och mörka tillvaro. Jag är lycklig då hon är här.