Jag vet hur det känns
Känner samma sak. Utan mina säkerhetslinor som har klippts från den andra änden är jag ensam. Ensam på rasten, ensam påväg lunchen och ensam på lektionen.
Det är inte för mycket begärt, inte alls. De flesta behöver mänsklig närhet. Någon att luta sig emot och anförtro sig åt. Det är ett naturligt och mänskligt behov. Men det är inte lätt att hitta sin 'person' och det kan ta tid att bygga upp tilliten och att veta att personen är god.
Sedan tar det inte några veckor att komma så nära någon, åtminstone inte i de flesta fallen. Så ge inte upp än.
Jag är själv väldigt inåtvänd och har samma problem. Jag vet hur ensamheten känns..
Det jag tror du inte förstod är att om man är ensam som jag är, har man inte heller någon att känna sig nära med.
I den nya klassen är jag som isolerad från deras prat om det ena och det andra. I och med det har jag noll chans att lära känna någon, inte ens ytligt.
Men jag tror dagen kommer då det kommer någon för mig och för dig. Jag tror det personen är värd den väntan vi nu går igenom. Den är nog värd ensamheten